Hur stavas tillfredsställelse i livet?
Går det verkligen att hänga upp en så komplex fråga som tillfredsställelse i livet på visuellt tilltalande men samtidigt förenklande modeller? Kan Ikigai och andra modeller verkligen tillföra något?
Jag har med åren lärt mig att vara lite försiktig med att ta till mig tillrättalagda modeller som beskriver olika aspekter av verkligheten, särskilt när de känns som grova förenklingar och schabloniseringar av en sammansatt helhet.
Det finns en del riktigt dåliga exempel som verkar vara till mer skada än nytta - och en del som är riktigt användbara. Jag tar inte upp några exempel denna gång. Vem vet, kanske i ett kommande inlägg.
Meningen med livet
Låt oss resonera en liten stund om detta fundamentala begrepp. Hur stavas mening och meningsfullhet för dig? Är det när du står på barrikaderna och känner dig stark? Eller är det när du knäcker vetenskapliga gåtor med hjälp av ditt underbara intellekt? Eller kanske de stunder i tillvaron när du får uppleva äkta närhet och gemenskap?
Ett exempel på en förenklad och - för en del av oss - visuellt tilltalande modell är figuren ovan. Den har utvecklats genom åren och kallas idag för Ikigai, "ett japanskt begrepp som betyder 'en anledning att vara'. Ordet hänvisar till att ha en riktning eller ett syfte i livet, det som gör ens liv värt, och mot vilket en individ tar spontana och villiga handlingar som ger dem tillfredsställelse och en känsla av mening med livet." (källa: Wikipedia)
Så hur kan figuren hjälpa oss? Vad är den hemliga vägen till lycka och mening? Är det när jag identifierat mitt eget ord i varje del av diagrammet? Eller är det när jag insett att någon av dem är extra viktig för mig?
Och är det ens relevant och meningsfullt att ödsla tid på frågan?
Vem är du, vad står du för och varför ska jag anlita dig?
De flesta coacher och besläktade yrkesutövare, till exempel terapeuter, har det gemensamt att det är hjälpandet som driver dem. I det avseendet är de fundamentalt annorlunda än till exempel säljare. En framgångsrik säljare älskar att just sälja.
Oförenliga storheter? Åtminstone vet jag att många coacher och terapeuter känner starkt obehag vid tanken på att sälja in sina tjänster.
Det är här som Ikigai och andra modeller kan hjälpa till:
När du som coach eller terapeut ska ge dig på att sälja in dig själv till en klient är det lätt hänt att börja med att berätta om dina fantastiska verktyg. Fantastiska för dig, som har fått uppleva dem, men sällan något som en presumtiv klient fastnar för på direkten.
När du istället börjar från andra hållet, med att berätta om dina drivkrafter, vad du vill åstadkomma och varför du valt just ditt arbetssätt för att nå dit, då berättar du din egen "Hero Story" (så kallar min vän coachutbildaren Matthew Eatwell det).
Försök att besvara frågorna nedan, allihop hämtade från modellen ovan. En del är kanske lättare att besvara på än andra, så ge inte upp på direkten. Själv hade jag till exempel svårt att skilja på mission och kall.
Här är mina svar (spännande, detta har jag aldrig gjort själv förut, bara lyssnat på Matthew):
Vad behöver världen? Världen behöver ett bättre, mer medvetet och inkännande ledarskap!
Vad älskar jag att göra? Jag älskar att möta grupper och individer som sliter på ett eller annat sätt - att bli deras facilitator, den som lotsar dem framåt på deras resa.
Vad är jag bra på? Tack och lov är jag bra på det jag också älskar att göra. Dessutom är jag fortfarande, efter alla dessa år, bra på att hantera allt som är digitalt.
Vad kan jag ta betalt för? Här blir det lite tricky. Jag önskar att det vore så enkelt som att jag kan ta betalt för allt som jag är bra på eller brinner för. Men så är det inte. Jag kan bara ta betalt för det som kunden upplever som värdeskapande. Ett utvecklat ledarskap kan säkert vara bra, men det är först när det märks i bokslutet som det skapar reellt värde. Det är då betalningsviljan uppstår på riktigt!
Min mission? Ordet flyter ihop med kall för mig och i mitt fall är det att våga kliva fram och hjälpa både individer och organisationer till ett bättre, mer hållbart ledarskap.
Min passion? Att göra det jag älskar att göra - att lotsa människor framåt på deras resa.
Mitt yrke? Jag kallar mig facilitator. Ordet beskriver en roll där det inte är en specialist som stiger in i rummet, utan en lyssnare som lotsar, pekar, sufflerar vid behov, men i allt väsentligt ser till att varje individ får sin egen resa, på sina egna villkor.
Min egen Hero Story
Hoppas det gick bra för dig att hitta dina egna svar för de olika delarna i Ikigai-modellen. När du lägger ihop dessa delar till en berättelse, en utvecklad Elevator Pitch som var så på modet i början av det nya millenniet, upptäcker du kanske att du just blåst liv i berättelsen om dig - och att du samtidigt blåst liv i andras intresse för dig.
Så här blev min Hero Story:
Världen behöver ett bättre, mer medvetet och inkännande ledarskap! Jag ser som min uppgift, rentav mitt kall, att hjälpa både individer och organisationer till ett bättre, mer hållbart ledarskap. Jag älskar att möta grupper och individer som sliter på ett eller annat sätt - att bli deras facilitator, den som lotsar dem framåt på deras resa. Och jag vet att jag är bra på det jag gör.
Jag är samtidigt på det klara med att det måste gå att mäta värdet av det jag tillför - det räcker inte med att det bara "känns" bättre, det måste märkas också. I en organisation behöver det på något sätta märkas i bokslutet eller i KPI:er, till exempel vinstmarginal, personalomsättning eller kundnöjdhet. Därför har jag utvecklat Lönande Ledarskap™, ett ramverk för att mätbart utveckla och förbättra ledarskap i varje organisation.
Detta kallar jag för facilitering. Facilitator är mitt yrke.
Några fler användbara modeller
- Start With Why / Golden Circle (Simon Sinek)
- Livstillfredsställelseindex (Claes Janssen)
- Existensiell hälsa (WHO)