Du använder bara en tredjedel av din neurologi när du fattar beslut
I kristider som till exempel under Coronavirusets aktiva fas blir det särskilt tydligt att beslutsprocessen ser mycket olika ut på individnivå. Det beror bland annat på att vår neurologi består av tre olika huvudcentra som tillsammans utgör helheten. Men för de flesta av oss är det bara ett av dem som vi lyssnar på. Det skapar inte bara sämre beslutsförmåga utan också stress och andra former av emotionell ohälsa.
Professor Daniel Siegel och hans kollegor vid centret för klinisk psykologi vid UCLA konstaterar i sin forskning inom Interpersonell Neurobiologi (IPNB) att idén att vår neurologi bara finns i huvudet är förlegad och bevisligen felaktig. Genom att kombinera biologi med beteendevetenskap ser de tydligt (MR-teknik, labbtester m m) hur vår fysiologi påverkas av vårt mående och vice versa.
De konstaterar samtidigt att neurologin har tre huvudsakliga centra i kroppen - utöver i huvudet (skull brain) även i hjärt- (heart brain) och magtrakterna (stomach brain). Siegel menar att det vi kallar magkänsla handlar om vad som händer i “maghjärnan”. Samma sak gäller kopplingen mellan “hjärthjärnan” och att “hjärtat måste vara med”.
Beroende av vilken personlighetstyp du tillhör kommer ditt beslutsfattande typiskt att främst styras av antingen fakta, intuition (magkänsla) eller känslor - oftast i kombinationer, men typiskt med en dominerande faktor som till sist avgör ditt beslut. När olika personlighetstyper ställs inför varandra uppstår lätt friktioner - öppet, eller i det fördolda. Beslut genomförs inte, korridorpratet kickar igång, det blir mer snack än verkstad. De faktafokuserade avfärdar den som anför intuitiva eller emotionella argument eftersom fakta är det enda som räknas. Den intuitive nöjer sig inte med “bara” fakta, och den emotionelle förtvivlas över känslokalla (faktabaserade) beslut som inte tar hänsyn till hur människor mår.
Låt oss med utgångspunkt i våra tre neurologiska centra för enkelhetens skull använda begreppen huvudhjärna för den som fokuserar på fakta, medan maghjärna får representera den som låter magkänslan styra. Den känslostyrde får heta hjärthjärna i resten av denna artikel. Och låt oss, medvetna om att både mage och hjärta ingår i den neurologiska helheten, titta närmare på hur vi skulle kunna både bli bättre beslutsfattare och må bättre genom att utveckla vår förmåga till “flerhjärnadhet”.
Fråga en människa som är faktafokuserad hur den känner och du får förmodligen en oförstående blick som svar.
Genier, nördar ... vi sätter olika etiketter på dem. De har det gemensamt att kontakten med intuition och känslor är kraftigt underordnad intellektet. För dem gäller bara fakta. Att anföra emotionella eller intuitiva argument leder ingen vart med en huvudhjärna. De förstår i många fall bokstavligt talat inte vad du menar när du pratar om känslor. De lever, som vi ofta säger om sådana människor, “i huvudet”.
På samma sätt kommer du aldrig att övertyga en intuitiv person om din ståndpunkt bara med fakta. För maghjärnan måste den del av neurologin som finns i magtrakten, den intuitiva hjärnan, vara med. Din plan kan vara aldrig så bra, den intuitive kommer ändå att avvika från den så snart magkänslan hjälper den att se vad som behöver göras istället - saker som huvudhjärnorna inte ens uppfattar därför att det inte är synliga fakta.
Förmodligen är den intuitiva delen av neurologin en nyckelorsak till att vi lyckades överleva på stäpperna.
Förmågan att “känna på sig” och ta till sig även det abstrakta eller diffusa kan ofta göra skillnad mellan liv och död. Var och en av oss som haft körkort i många år minns situationer där vi plötsligt blir vaksamma på en medtrafikant - kanske bilen framför oss som synbarligen inte visar avsikter på att svänga eller tvärbromsa, men ändå är det något som vi på ett intuitivt plan uppfattar som gör att vi trycker på bromsen i tid. Maghjärnan signalerar tydligt det som huvudhjärnan inte uppfattar.
På motsvarande sätt har hjärthjärnorna en avgörande betydelse för att bygga den trygghet som finns i flock- eller grupptillhörighet. Ensamma är vi sårbara, tillsammans skyddade. När vi bygger emotionella band och hjälps åt att må bra stärks flocken.
Och utan den analytiska förmågan hos huvudhjärnorna skulle mycket se annorlunda ut i vårt moderna samhälle. Alla tre personlighetstyperna med tillhörande beslutsfokus behövs, med andra ord!
Hur får vi med oss den vars emotionella neurologi (hjärtat) är dominerande? Inte logik, inte intuition - så känslor, förstås! Ett beslut som är logiskt men samtidigt skapar starka negativa känslor, till exempel uppsägning av personal eller att omhänderta ett barn, kommer aldrig att godtas frivilligt av en känslostyrd människa. Omvänt kommer hjärthjärnan förmodligen återkommande att förorda beslut som inte är de mätbart bästa om de i gengäld leder till att vi mår emotionellt bra.
Ett exempel i tiden: Coronakrisen
Nedanstående skrev jag våren 2020, när pandemin var ny och fakta och erfarenhet var bristvaror. Det märktes bland annat i hur myndigheter kommunicerade. Sedan dess har en hel del blivit mycket bättre.
Ingen går opåverkad av Coronavirusets utbredning, effekter och bekämpningsstrategier. Ansvarig myndighet fattar med fakta (de som finns tillgängliga i varje ögonblick) i ryggen beslut om åtgärder och rekommendationer. Deras uppgift är att fokusera på sakläget - spekulationer eller annat som inte går att belägga är inte välkommet. Och för de av oss vars beslutsfattande främst sker med hjälp av logik och fakta (huvudhjärnorna) är myndighetens budskap förmodligen tillfredsställande och betryggande. För oss andra fattas det en del för att vi ska känna oss lugna.
Folkhälsomyndighetens (FHM) huvudtalesperson gör ett utmärkt jobb som företrädare för sin myndighet. Allt han säger baserar sig på tillgängliga fakta eller slutsatser i (svenska) studier. Att den svenska hållningen inte alltid stämmer med våra grannländers strategier är sakligt sett inte ett bekymmer i och med att det inte finns bevis för att deras förhållningssätt är effektivare eller klokare än det svenska.
Varför blir då så många människor i Sverige provocerade, rädda eller rentav arga av det som FHM framför?
Eftersom jag är en av dem som blir triggad av det jag hör ska jag göra ett försök att besvara min egen fråga. Jag tillhör den intuitiva delen av befolkningen, vilket innebär att min magkänsla spelar en viktig roll i mitt liv. Ibland har jag halvt skämtsamt, halvt på allvar sagt att större beslut är alldeles för viktiga för att jag ska låta hjärnan ensam styra (sist jag gjorde det var när jag på Björn Rosengrens inrådan köpte Telia-aktier i samband med privatiseringen av Televerket, med känt resultat).
När jag hör de fakta som FHM framför tar den vänstra delen av min huvudhjärna, där logiken råder, in detta, värderar sanningshalten i det som sägs, och väljer sedan att ifrågasätta eller sitta nöjd. Ganska enkelt - är källorna trovärdiga, är det tillräckligt beforskat, är sifferunderlaget stort nog? Men samtidigt tar också maghjärnan in det som sagts, och om det bara är fakta som framförts räcker det ofta inte till, eftersom magen också automatiskt gör en rimlighetsprövning. För mig som har en stark maghjärna går den prövningen inte att frånse.
När t ex WHO utfärdar försiktighetsrekommendationer vad gäller antiinflammatoriska preparat och hur de kan förvärra symptomen av Covid-19, då säger min maghjärna “Bra, då ska vi vara försiktiga!”. När svenska myndigheter går emot rekommendationen med argumentet att det inte finns några bevis för att dessa preparat skulle ha de effekter WHO varnar för, då slår maghjärnan bakut: “Men men men, att effekterna inte går att säkerställa ännu kan väl inte tas som inteckning för att vi vet att de effekterna inte uppstår?!?”.
När flockimmunitet är strategin, istället för att bekämpa smittspridning, finns det säkert en god logik och rationalitet i det. Men för den som är känslostyrd blir beslutet känslokallt, hårt och “lätt att fatta för den som själv inte är i riskgruppen”.
FHM gör sakligt sett inte något fel. De är sannolikt tvärtom skickliga i sin myndighetsutövning.
Deras oförmåga att nå fram till befolkningen menar jag beror på deras enhjärnade kommunikation.
Var ligger ditt eget fokus?
Vilken hjärna dominerar i dina beslut - intellekt, hjärta eller mage? Är det fakta, känslor eller intuition som till sist avgör dina val? Stanna upp ett ögonblick och tänk tillbaka på situationer där du tvingats fatta eller delta i beslut som inte varit alldeles enkla.
Vilka argument anförde du, och var kom de ifrån - intellektet, hjärtat eller magen?
Vilka argument från andra triggade dig, väckte negativa känslor hos dig? Var det när fakta anfördes och din magkänsla avfärdades? Eller kanske upplevde du att de så viktiga emotionella aspekterna, alltså hur beslutet skulle komma att påverka människor, inte fanns med i beslutsunderlaget?
Oavsett vilken hjärna som dominerar hos dig har du förmodligen mer än en gång känt att du suttit fast, att det har varit svårt att ta in andras argument därför att de haft helt andra utgångspunkter än dina egna.
Det är i de lägena det blir tydligt att det skulle vara bra att inte vara så “enhjärnad”.
Från enhjärnad till flerhjärnad
Hoppas dessa nymyntade begrepp ursäktas, men det spar en massa långa omskrivningar. För tydlighetens skull:
- Enhjärnad är den som primärt lever i sin egen personlighetstyps neurologi som utgångspunkt för beslut och överväganden. Intellekt, intuition eller känslor.
- Flerhjärnad är den som är i kontakt med två eller fler av dessa “hjärnor” - om du kan låta fakta vara viktiga för dig och samtidigt känner vikten av att det behöver kompletteras med sådant som kanske är ogripbart (intuition) och/eller som värderar påverkan på människor (känslor) också.
Med specifika verktyg kan var och en av oss få kontakt med fler delar av neurologin, träna upp förmågan att värdera frågor på fler sätt, och därmed bli bättre beslutsfattare.
Värdet? Ju större del av din neurologi du har kontakt med, desto bättre förutsättningar har du för att göra kloka överväganden och fatta bra beslut. Dessutom slipper du känna frustration över andras människors argument när det är dags att besluta om vägen framåt i en besvärlig fråga.
Som ledare och beslutsfattare kommer du på köpet att märka större delaktighet och bättre mående i din organisation.