Ledarskap, förändring och personlig utveckling
Jag började blogga redan innan millenieskiftet. Och sedan slutade jag. Kanske var det mer tekniken som lockade än att faktiskt dela med mig av mina perspektiv. Nu är det dags.
Detta är det första inlägget jag gör här. Min gamla blogg hittar du här. Spridda nedslag i tillvaron som också speglar min egen utvecklingsresa.
Förra gången var jag fortfarande IT-specialist - det var i alla fall min yrkesidentitet och min självbild. Jag var skicklig på det jag gjorde, låg oftast i den absoluta framkanten av att förstå och behärska ny teknik, nya IT-lösningar.
Sedan hände livet på olika sätt. Min fru återhämtade sig så småningom från tio år av diagnostiserad kronisk utmattningsdepression - en period då hon låg ner mer än hon stod upp.
Silva kunde inte tänka sig att gå tillbaka till det yrke som bidrog till att hon kraschade i början av nittiotalet. Hennes yrke som stordatorprogrammerare fick läggas till historien och Silva omskolade sig till samtalsterapeut.
I samma veva började jag känna mig lite less på IT-världen, eller rättare sagt på det faktum att jag allt oftare märkte att de yngre IT-förmågorna satt och uppfann saker och lösningar som jag och mina kollegor redan uppfunnit tio, ibland femton år tidigare. Jag, som alltid varit yngst i alla sammanhang, kände mig plötsligt som "den gamle" när jag påtalade historielösheten för ungdomarna. Det var inte roligt längre.
Så jag sadlade också om. Gick samma terapeututbildning som Silva, men märkte kort därefter att det inte var terapeutrollen som gav mig mest inspiration, utan att kunna ta med mig denna kunskap, förståelse och verktygslåda in i företagsvärlden, till VD:n som slet med sin självbild, till i ledningsgrupperna som inte riktigt vågade sätta ord på skillnaden mellan att gå till jobbet med glädje och inspiration, och att känna sig oinspirerad och tung.
Nu är jag sextiotre år och ekonomiskt fri att göra det jag inspireras av. Efter nästan fyrtio år som konsult, med fakturering som en både nödvändig och glädjefylld del av livet, känns det både skönt och lite tomt att inte varken kunna eller behöva skicka de stora fakturorna längre.
I gengäld känner jag mig friare att uttrycka precis det jag vill, oavsett hur det riskerar att landa hos min omgivning. När det inte finns någon koppling mellan risken att förlora affärer och min egen framtoning får yttrandefrihet en delvis ny innebörd för mig.
I kommande inlägg kommer jag att skriva om de tre hörnpelare som mitt företagande har handlat om de senast tjugo åren - ledarskap, förändring och personlig utveckling. Jag kommer att skriva om meningsfullhet och vägen dit. Om att hitta tillbaka till livet efter en mörk period. Om arbetsglädje, tydlighet, skillnaden mellan bra och dåligt ledarskap. Om Ikigai och andra begrepp som kan ge både inspiration och vånda, beroende på vem som framställer dem och hur de tolkas.